Det är en barnlek att lära sig båtvett och navigering. Eller borde vara det. Att trist mässande kan ersättas med lekfullt lärande visades under SjöLU, kursen för sjöledare, under en ljuvlig septemberhelg i Stockholms skärgård. Kursens häftigaste upplevelse kom dock utanför kursschemat – en levande säl som guppade i vattnet.

Mörkret hade redan sänkt sig över Bullandö marina norr om Stockholm när våra tre segelbåtar stävade för motor mot
Vindalsö, scouternas egen ö. Fyrarna blinkade konstant i månskenet, och fyrnavigering var också syftet med utresan. En stunds förvirring uppstod
dock eftersom ett fyrpar bytt karaktär, och det framgick inte av de ålderstigna och aldrig rättade sjökorten.
Tanken med sjölu är att verka som inspiratör, men även sprida tips och erfarenheter för att förnya scoutingen till sjöss.
Omgående slussades vi därför ut i skogen, där färgade glaslyktor med värmeljus fick agera lanternor i olika kombinationer. Det är ett billigt och roligt
sätt att lära ut lanternornas betydelse, som alternativ till att traggla färgpluttar i en bok eller på svarta tavlan. Kursen innehöll många sådana
praktiska tips, där teori förvandlats till något handfast och mer lättbegripligt.

Ett större sjökort i tyg med olika sorters båtar kan exempelvis användas för att lära ut väjningsregler. Med flyttbara
segel blir vinden tydligare, och den som vill kan använda fön, dammsugare eller byggfläkt för att ”vinden” riktigt ska kännas. Med ett kretskort
och enklare teknik kan fyrkaraktärer skapas för en billig penning. De kan användas till en annorlunda nattspårning. Och naturligtvis fick vi segla
och lära oss tips om hur seglingen kan än att bara låta sig blåsas fram av vinden.

Sjölu har blivit en kortare kurs, och det gör att en del har prioriterats bort. Bland annat får kursdeltagarna
inte längre laga sin mat, men vår helpension var knappast något vi beklagade. Nu kunde vi helhjärtat ägna åt oss kursen, även om det kan vara en vits
att prova på matlagning på båt. Det komprimerade schemat gjorde att det fanns få stunder för att ta del av andra sjöscouters erfarenheter,
inte bara kursledarnas. Kontakter har dock knutits med en sjöscoutkår i Eskilstuna för eventuellt samarbete, och bagaget består även av några tips
om andra kårer i någorlunda närhet och av lämplig storlek.

Båtarna blev vårt hem under kursen, men onekligen var komforten olika. I grannbåten hävdade en ung kvinna,
till vår besättnings stora förvåning, att hon somnat till ett romantiskt kluckande. Vi i vår Albin Express var bara medvetna om den ostliga vinden
som drev oss mot bryggan om och om igen . Vår vaggsång bestod av gnisslande fendrar och en oupphörligt fladdrande vimpel. Småtimmarnas vindomslag ökade
på sjögången. Man fick i alla fall vara glad att ingen snarkade – den natten.