En del trodde att OS tog slut med Vancouver, men OS-elden färdades vidare till Ryssby där Jönköpings sjöscoutkår hade hajk och bjöd in Nässjö KFUK-KFUMs scoutkår i sann global anda. Tävlande länder var Luxenburg och det kända vintersportlandet Angola.
 
Efter den högtidliga invigningen där facklan gick från hand till hand fram till elden, var det tävlingspremiär. Första gren var curling där de färgade stenarna gled över den blå presenningsisen. Kvastarna fyllde väl en begränsad uppgift, men lagmedlemmarna bjöd på show ändå. Efter denna uppvärmning följde hockey, med en gammal godisburk som puck. Den fick snart ersättas av en matkåsa eftersom det är väldigt dålig kvalitet i godisburkarna nu för tiden. Det är för övrigt väldigt dålig kvalitet på matkåsorna också.
 
Före lunch väntade backhoppning, rent bokstavligt. Lagmedlemmarna hoppade säck i en backe med skiftande resultat. Snön låg djup i backen
ned mot den ordinarie eldplatsen.
 
Maten lagades på muurikka över OS-elden. Aldrig har det väl smakat så gott!
 
Efter lunchen stod slalom på programmet. På ”samarbetsskidor” forsade, hm, lagen ned för den svagt lutande backen in mot Ryssby. Portarna klarades ehhh-legant. Fortsatt fart i backen blev det i den efterföljande bobtävlingen. Två och två kastade de sig dödsföraktande ned för backen. Farten uppgick till hisnande 250 – millimeter i sekunden. Leendena var breda även när vallarna var i vägen, vilket de oftast var.
 
Avslutande gren var jaktskytte med masstart. Lagen hoppade åter på samarbetsskidorna och beväpnade med en hink snöbollar gled de in på skyttestadion. Siktet riktades mot en högstubbe.
 
”Goldmedalist representing …” ekade speakerrösten under utdelningen av guldmedaljer som hängdes runt halsen på alla tävlanden. Även funktionärerna fick en gyllene medalj för sina insatser. Runt OS-elden delades sedan de OS-mösseinspirerade hajkmärkena ut innan elden släcktes för denna gång.